Svensk titel: Festen
Land: Danmark
Längd: 105 min
År: 1998
Regissör: Thomas Vinterberg
En halsbrytande och makabert humoristisk historia om hur fasaden rämnar i en högborgerlig familj. Patriarken Helge fyller 60 år och bjuder släkt och vänner till storslagen fest. Vid middagen håller den äldste av sönerna ett tal som förändrar allt.
En väldigt speciell film som började traggligt men kom sig väldigt ju längre in i filmen man kom. Detta är bland de första filmerna som tillhörde filmrörelsen "dogma 95" (jag kommer återkomma till detta) och är en mörk, rå och skitig film. Jag kan väl inte påstå att dogma-filmer är bland mina favoriter. Däremot tycker jag man får fram känslor och realism på en helt annan nivå än i en "vanlig spelfilm" i denna typen av film. Delar av filmen är riktigt grymma och roliga, samtidigt som mycket av filmen kändes som att det bara passera förbi. Fast kanske är det detta som är charmen nu när jag tänker efter. Det är ju trots allt ett sätt att "fånga verkligheten" på film. Kul att se i alla fall och det ska bli intressant att ta en kik på Lars von Triers Idioterne (1998) som också är med på listan. Dock hinner det bli någon/några filmer emellan. Fortsättning följer!
Till vad som togs upp tidigare! Dogma 95, är en filmrörelse som startades 1995 av de danska regissörerna Lars von Trier, Thomas Vinterberg, Kristian Levring och Søren Kragh-Jacobsen. Rörelsen byggde på en rad regler (dogmer) som filmskaparna skulle lova att följa. Bland reglerna fanns att inget ljud fick läggas på i efterhand, att inga kulisser fick användas och att alla kameror skulle vara handhållna. Dessa dogmer sammanfattades i The Vow of Chastity ("Kyskhetslöftet") som bestod av 10 bud:
1. Upptagningar måste göras på plats. Rekvisita och kulisser får inte tillföras (om viss rekvista krävs för historien, måste en plats väljas för scenen där rekvisitan redan finns).
2. Ljudet får inte produceras separat från bilden och vice versa. (Musik får inte användas om den inte förekommer när scenen spelas in).
3. Kameran måste vara handhållen. All rörelse eller stillhet uppnåelig i handen är tillåten. (Scenen ska inte utspelas där kameran finns; inspelning sker där scenen utspelar sig).
4. Filmen måste vara i färg. Ljussättning är inte tillåten. (Om det är för lite ljus för att man ska kunna filma, måste scenen strykas eller en lampa sättas på kameran).
5. Optisk redigering eller kamerafilter är förbjudet.
6. Filmen får inte innehålla ytlig action. (Mord, vapen och dylikt får inte förekomma).
7. Tidsmässig och geografiskt förfrämligande är inte tillåtet. (Det vill säga filmen måste utspelas här och nu).
8. Genrefilmer är inte tillåtna.
9. Filmformatet måste vara Academy 35 mm.
10. Regissören får inte krediteras.
Gör man dogmafilm på rätt sätt när det gäller just dogma så kan det bli riktigt bra. Personligen tycker jag, precis som jag tog upp tidigare, att det blir mycket råare. Sombre (1998) som jag skrev om tidigare höjde ju verkligen sitt engagemang då den är rätt likt dogma-sättet. Den filmen tror jag inte kunnat bli så bra som den blev om den varit filmad på annat vis. Sen finns det en stor brist i detta filmsätt och det är att det lätt tenderar att bli väldigt utdraget (= tråkigt). Är det rätt regissör som är engagerad för att få till sin vision så är det självfallet helt outstanding att titta på. Det är upp och ner, till och från precis som med allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar