onsdag 3 juli 2013

#260 - Sombre

Engelsk titel: Sombre
Svensk titel: Sombre
Land: Frankrike
Längd: 112 min
År: 1998
Regissör: Philippe Grandrieux

Jean (Marc Barbé) reser runt i Frankrike och mördar unga flickor. Under själva morden beter han sig märkligt och gåtfullt. En dag träffar han Claire (Elina Lövensohn) som dras in i ett perverst förhållande med honom.

"Sombre" (som filmen heter) är franska och betyder "mörker". Det kan man säga är temat på denna fanska film. Bara handlingen säger ju ganska mycket om att det är en mörk historia som man kommer att få se, i alla fall om ni frågar mig! Att få fram känslor i film är inte alltid det lättaste. Både när man själv skapar film, eller ser på filmer gjorda av andra, så märker man att i de flesta fall så går det inte riktigt hela vägen. Det där lilla extra måste finnas där för att krydda till det. och detta tycker jag att monsieur Grandrieux har lyckats extremt bra med i denna film!

Hur då undrar ni kanske då? Jo, hela filmen är gjord på ett obehagligt sätt. Detta var jag inte riktigt beredd på när jag skulle börja se denna film. Att jag var oförberedd gjorde inget, det höjde bara intresset i filmen att jag satt som fastklistrad hela filmen igenom. Jag älskar verkligen när man låter bildspråket tala för sig själv. Filmen har väldigt många scener som är långa, den är inspelad med handhållen kamera och det finns väldigt lite dialog i filmen. Obehaget i filmen ligger i filmningen. Emellanåt känns det som att man tittar på en dokumentär eller en hemmavideo. Det är just på denna bit som skapar obehaget i filmen: tänk om det jag tittar på nu verkligen har hänt på riktigt? Man får en känsla av att man hoppar in i någons märkliga liv och får följa denne igenom diverse hemskheter som man förhoppningsvis aldrig lär uppleva själv.

Jag har sett mycket extremt tidigare och jag rekommenderar verkligen denna film. Skit grym, mörk och rå! Men jag vill också varna för den känslige att se den. Det ligger en stor psykologisk aspekt i denna film, vilket innebär att det inte bara går att blunda och hålla för öronen för att skaka av sig det man ser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar