Engelsk titel: Taste of Cherry
Svensk titel: Smak av Körsbär
Land: Iran
Längd: 95 min
År: 1997
Regissör: Abbas Kiarostami
Den iranske mannen Mr. Badii (Homayon Ershadi) har beslutat sig för att begå självmord vid skymningen men innan dess letar han efter någon som kan gräva igen hans handgrävna grav morgonen därpå. Under hans sökande i Tehrans utkanter träffar han på många olika personer som alla ger honom sin syn på varför livet är värt att leva.
Läser man igenom de senaste inläggen som jag skrivit nu det senaste kan jag säga att det är en ren slump att jag råkat komma över dessa tunga dramafilmerna som jag nyligen tittat på. Jag plockar ju filmer ifrån boken som jag tycker låter intressanta på titlarna och sen kör jag bara. Men för att summera denna Iranska film måste jag säga att det är ett tungt drama med mycket djupa inblickar. Personligen tycker jag det är bra att sådana här filmer görs. De är kanske inte de roligaste att titta på, men med tanke på hur mycket film faktiskt kan påverka måste det också finnas de filmer som inte bara ger oss ett underhållande tidsfördriv.
Läser man om filmens handling så är det ett tungt tema. Till skillnad mot många andra "självmordsfilmer" (om man får lov att kalla dem så) tycker jag att Kiarostami ger en väldigt realistisk och intressant vinkel till ämnet. Då filmens scener till största del utspelar sig inne i bilden som Mr. Badii kör runt med är det svårt att veta om det är honom eller hans besökare som man vill känna igen sig med. Mr. Badii är ju trots allt hjälten, men det är ju inte honom man vill förknippa sig med.
Realismen i filmen höjer trovärdigheten hos både skådespelarna och storyn. Småsaker i filmen som t.ex. i början när vår karaktär åker förbi en arbetsplats och pratar med några arbetare så åker en lastbil förbi och tar över ljudet helt. De fortsätter prata och man hamnar mitt i diskussionen efter att lastbilen åkt förbi. Jag gillar sånt. Det blir mer trovärdigt. Annars hade man ju givetvis klippt bort ljudet eller dubbat om så man verkligen hörde personen som pratade. Att scenen sen utspelar sig ifrån bilen också och personen som talar står en bit bort gör scenen ännu mer autentisk.
Trots det tunga ämnet som kanske inte alla klarar av tycker jag man ska titta på denna filmen om man vill se något annat än en vanlig Hollywood film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar