.jpg)
Engelsk titel: The Phantom Chariot
Land: Sverige
Längd: 106 min
År: 1921
Regissör: Victor Sjöström
Filmen handlar om David Holm (Victor Sjöström) som dör i nyårsnattens sista minut och möts av Dödens körkarl. David är dömd att ta körkarlens plats som transportör av de avlidna, men innan dess tar körkarlen med David på en resa genom hans liv. Han får också följa körkarlen till den dödsbädd som är näst i ordning
Äntligen har man sett denna klassiska svenska film som var helt banbrytande när den kom 1921 då det var första gången som man använde sig av dubbelexponering (se bild nedan). Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs berättelse Körkarlen var en riktigt intressant filmupplevelse. Min personliga relation till stumfilm är att: är det bra, då är det riktigt bra (och tvärtom!). Denna svenska film var mycket bättre än väntat (och det med råge). Känslan, scenerna och effekterna är så galet bra för att vara 1921.
När jag satt och kollade på filmen så slog det mig ännu en gång hur mycket bättre svensk film var förr, mot hur de är idag. Det faktum att denna filmen blivit revolutionerande i.o.m dubbelexponeringen så förstår jag inte varför detta inte har hållit i sig i utvecklingen inom svensk film. Jag hittade dessutom en liten funfact grej kring filmen (vet dock inte om den stämmer); men en scen i filmen när det är en som hugger igenom en dörr med en yxa ska ha varit så influerad och inspirerad till att Stanley Kubrick kopierade denna scen till sin egen i The Shining (1980). Hur ball är inte det då?
En riktigt rolig filmupplevelse. Hela vägen försökte jag hitta hur de skapat allt. Filmen ju inte änns existerat i 20 år och ändå gör Sjöström en sådan prestation med denna film. Nej, jag bugar och bockar för detta och hoppas fler kan influeras av dessa gamla filmer. För hur mycket film det än produceras idag och hur mycket "snyggare/bättre" filmerna är idag så kan ingen komma i närheten av t.ex. denna film när vi kommer till känslan. Vart har känslan för filmen tagit vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar