söndag 1 december 2013

#277 - M

Svensk titel: M
Land:
Tyskland
Längd: 117 min
År: 1931
Regissör: Fritz Lang

I denna fängslande thriller terroriseras en hel stad av en patologisk barnamördare. I takt med att belöningen för att hitta mördaren höjs, växer även oron bland polis & medborgare. Till slut anlitar polisen den undre världens hjälp för att ta fast mördaren.


Fritz Lang är en av de få regissörer som jag verkligen uppskattar och är för mig en av de största regissörerna vi någonsin haft i filmhistorien. Inte bara att Metropolis (1927) gav en "blown away"-känsla utan han fortsätter att överraska med sina filmer ifrån den tidiga film-eran. M är en film som jag länge väntat på att få se. Frågan är varför det skulle ta sådan tid att få sett den? Men bättre sent än aldrig (sägs det ju).

Det som är mest spännande kring denna film är att det är en av de första tyska ljudfilmerna och givetvis så leker Lang med detta i sitt berättande. Trots att jag inte sett alla filmer som släppts fram till denna film som har ljud i filmen så känns detta som den första film som fått en "signatur-låt". Jag tänker dock inte spoila om vad det är för något utan jag uppmanar verkligen dig som läser detta att kolla in denna film.

Lang briljerar även i denna film med sitt foto. Det är så mycket i filmen som känns helt genialiskt och jag (som själv sysslar med film) inspireras verkligen i hur mycket tanke det ligger bakom dessa "enkla" tagningar. Så mycket tanke bakom detta gör att det får en effektiv innebörd. I början av filmen får vi se ett barn som kommer gående med en boll. Hon kastar bollen på en skylt som efterlyser mördaren. Kameran stannar här och in kommer en skugga som börjar prata med barnet. Givetvis är detta vår käre antagonist. Låter hur enkelt som helst, men det är sällan man ser sådant idag!

Filmen ska förövrigt ha blivit kritiserad för att vara för nyskapande och djup. Det sjukaste är nog att den går att applicera till dagens samhälle och det är nog därför det blivit en sådan hyllad klassiker. Jag själv blev förvånad över vilket bra tempo filmen höll. Kanske inte riktigt hela vägen, men fortfarande bra. Det känns alltid så gött när man inväntat en efterlängtad film och det är med stolthet jag sett Fritz Lang's M. Och det är inte för sista gången, det kan jag garantera!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar