söndag 2 september 2012

#231 - Peeping Tom

Original titel: Peeping Tom
Svensk titel: Peeping Tom - En smygtittare
Land: Storbritannien
Längd: 101 min
År: 1960
Regissör: Michael Powell

Mark (Karlheinz Böhm), en lugn och försynt ung man, jobbar på en filmstudio och vid sidan av detta tar han flickfoton ovanpå en sjabbig tidningskiosk. Besatt av bilden bär han alltid med sig sin lilla kamera och dokumenterar sitt liv och sina... mord! Det är nämligen så att Mark är speciellt intresserad av att fånga den rena skräcken i kvinnors ögon. En kvinna som hyr rum i Marks hus blir förtjust i honom och vill veta mer om hans liv och hans filmande. Kanske får hon veta mer än vad hon ville.


En väldigt intressant film på många olika sätt och vis! Detta måste, utan tvekan, vara en av de första psykologiska skräckfilmer som gjorts. Att den redan kom 1960 känns så sjukt grymt! Förvisso kom Alfred Hitchocks "Psycho" samma år, som går i ungefär samma tema, men denna film har ett så mycket mer mörkt och brutalt tema. Måste ha varit en väldigt stark film när den kom. Det är ju dock inte förvånande att den är ifrån Storbritannien och inte USA, faktiskt.

Öppningsscenen till hela filmen är ju bara helt klockrent. Efter lite research kring filmen så ska ju denna vara starten på skräckens kända "point of view"-teknik, d.v.s att t.ex. kameran filmar fram mot en kvinna och så är det huvudsakligen en person/karaktär som du får se ifrån. Något som existerar i gammal hederlig skräckfilm som t.ex. Halloween (1978) eller Friday the 13th (1980) för att bara nämna två av måååånga filmer som använt sig av det! Det är ju inget unikt i sig - men det är simpelt och det är bara så grymt bra!

Det enda jag är kluven över kring filmen är hur bra jag egentligen tyckte den var. Huvudkaraktären Mark är en intressant karaktär som utvecklas längst hela filmen. Berättelsen om honom blir bara värre och värre. Detta i takt med att filmen också blir mörkare ju mer du får reda på hans ursprung. Men samtidigt finns det lite "empati" i karaktären och detta blir lite kluvet. Förvisso är det en förvirrad karaktär, men jag hade hellre sett det utifrån ett/en håll/känsla och inte flera. Böhm gör dock en rätt bra insats och det är godkänt hela filmen igenom.

Vår kära italienska regissör Dario Argento tror jag varit aningen influerad av denna film. Påminner lite om hans två första filmer The Bird With the Crystal Plumage (1970) och The Cat O' Nine Tails (1971). Både rent filmtekniskt och i den mörka toningen över filmen. Kan nog hända att jag lär se denna film en gång till faktiskt. Kanske jag får en annan syn på den då! Till sist vill jag tillägga filmen inte innehåller speciellt mycket musik vilken ger det en ännu "råare" känsla. Det blev liksom mer surrealistiskt och skrämmande.

Ingen film för den känslige, men utmärkt för dig som gillar att sjunka ner i soffan till en härlig skräckrulle!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar