lördag 14 juli 2012

#225 - Playtime

Original titel: Playtime
Svensk titel: Playtime
Land: Frankrike/Italien
Längd: 119 min
År: 1967
Regissör: Jacques Tati

Likt en nyfiken upptäcktsresande irrar Monsieur Hulot in i Paris modernaste superkomplex. En garanterat dammfri miljö av plast och stålrör, komplett med flygterminal, superlyxhotell och en varumässa för uppfinningar som ingen behöver. Två världar möts - och kolliderar. Den gamla, företrädd av Hulot, som försöker begripa vad som sker omkring honom, och den nya där människan försöker tämja sin otrygghet med hjälp av teknik.


Som alltid är Jacques Tati mästaren på att få in detaljer i bilderna. Det är så otroligt genomtänkta filmer! Så extremt detaljrika att du kan se om hans verk flera gånger och du kommer att upptäcka något nytt varje gång du ser på någon av hans filmer. Just denna film kände jag att det t.o.m var svårt att lägga fokus på vart jag skulle titta. Det här var min fjärde Tati film och trots att den inte blev min favorit så lär jag se om den enbart för att upptäcka nya saker i filmen som jag missat nu efter första titten!

Till dig som inte sett något av denne franske regissör så rekommenderar jag dig att ta en titt på någon av hans verk. Fotomässigt är det guld med grymt detaljerade scener och alla hans filmer utgör en perfekt balans mellan ljud och stumfilm. Det mest unika för just Tati är just bildspråket. Hans filmer innehåller inte så mycket dialoger, utan det är full fokus på just filmen och allt som sker i bilden. På ett fantasifullt sätt så blir nästan varje scen speciell på sitt sätt.

Precis som de tidigare filmerna är även detta en stillsam komedi som tar oss till en framtida stad med Monsieur Hulot (som är Tati's enda karaktär som medverkar i alla hans filmer) som vi får följa i detta moderna samhälle. Trots att filmen kanske är lite ur tiden på just denna biten så kan man fortsatt se humorn och delvis satiren till utvecklingen. Lite går att känna igen sig till hur vi lever idag och det är intressant att det gick att plocka fram redan 1967!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar