Svensk titel: Blåsningen
Land: USA
Längd: 129 min
År: 1973
Regissör: George Roy Hill
Tillsammans med Luther Coleman rånar Hooker (Robert Redford) en man som visar sig bära på
en enorm summa pengar. Luther blir dock inte lika förtjust och drar sig
ur det hela. För sent står det klart att de rånat en man som arbetar
för den inflytelserike Doyle Lonnegan (Robert Shawn) från New York. När Hooker finner
Luther brutalt mördad, beslutar han sig för att söka upp Luthers kamrat
Gondorff (Paul Newman). Gondorff blir chockad över beskedet om Luthers död, men lovar
att utkräva hämnd. Tillsammans planerar de båda att utsätta Lonnegan för
århundradets kupp.
George Roy Hill tar oss med på en stillsam (men ändå knivskarp) historia där vi får följa Robert Redford och Paul Newmans karaktärer i kampen mot den onde Lonnegan, som spelas av Robert Shawn. Tre starka skådespelare som briljerar på olika håll i filmen. Men om jag får utmärka någon av dessa tror jag faktiskt att Shawn tar hem det. Hans agerande under "poker-scenen" fick mig att känna obehaget som spreds i rummet ju längre in i spelet vi kom. Redford och Newman som radarpar var en fröjd att titta på, de kompletterar varandra väldigt bra.
Filmens historia är inget märkvärdig egentligen. Till en början undrade jag hur den skulle lyckas dra ut på dryga två timmar. Men filmen har sina speciella segment för att berätta historien (det tycker jag ni ska se filmen för att se vad det är jag menar) och det finns en skön känsla igenom hela filmen. Mycket beroende på den glada musik som spelas. Även om det inte är överdrivet med musik i denna film ligger balansen rätt för att skapa stämningen i de olika scenerna. Till största del är filmen lättsam, men det finns några segment där det blir väldigt allvarligt och det var en njutning att få se denna hederliga klassiker för första gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar