onsdag 18 september 2013

#273 - Mishima - A Life in Four Chapters

Svensk titel: Mishima -  ett liv i fyra kapitel
Land: USA
Längd: 121 min
År: 1985
Regissör: Paul Schrader

Poeten och konstnären Yukio Mishima (Ken Ogata) begick ett spektakulärt självmord och filmen skildrar hans sista dag i livet, blandad med återblickar ur hans liv och dramatiseringar av tre centrala verk som starkt anknyter till hans personliga erfarenheter och tankar.


Som jag tidigare tagit upp så tycker jag att det ibland kan bli lite svårt när man ska se en "filmografi" om en person som man inte har någon koll på vem det är. Att inleda filmen med bakgrund till vem denne Yukio Mishima var öppnade upp många dörrar, även om jag fortfarande inte visste vem han var. Precis som i texten "om filmen" här ovan så får vi alltså följa Mishimas sista dag i livet och får också reda på hans förflutna. En väldigt invecklad och speciell människa.

Filmen hamnar på ett mellanläge där jag har svårt att skilja på om det bara är segt eller om det är skit bra. Om inget annat så var den väldigt intressant och håller faktiskt hela två timmar igenom. Fotot briljerar på sina håll, men främst är det som sagt Mishima som håller intresset uppe. Som liten extra grej såhär kring filmen så är den producerad av Francis Ford Coppola & George Lucas.

torsdag 12 september 2013

#272 - Riget

Engelsk titel: The Kingdom
Svensk titel:
Riket
Land: Danmark/Frankrike/Tyskland/Sverige
Längd: 280 min
År: 1994
Regissör: Morten Arnfred & Lars von Trier

På rikshospitalet i Köpenhamn händer det skumma saker. Det befolkas av säregna personer och dessutom verkar det ibland som om sjukhuset lever ett eget liv...



Lite bakgrundsfakta till filmen i sin helhet är att det från början var en tv-serie som klippes ihop till en film (vad jag förstått efter lite research). Jag kommer skriva utifrån serien då det är den jag sett (4 avsnitt) för jag hittade inte bioversionen. Men jag är nog glad för det, för Riket kan man inte få för lite av! Jag kan redan säga nu att det finns nog INGET som slår denna serie. Efter första avsnittet så kände jag att det var något av de bästa som jag sett i hela mitt liv. Denna serie har allt och det kommer inte kunna gå att få ner i text hur fantastisk denna serie är! Så jag vill verkligen rekommendera den till ALLA som har intresse för film/serier. This is the shit!

Redan i första avsnittet så fängslades jag av de oerhört intressanta, märkliga och spontana karaktärer som vi får möta på rikshospitalet i Köpenhamn. Hela produktionen har dogma-känslan över sig och det som jag tycker är mest intressant är de otroligt briljanta vändningarna som finns igenom hela serien. Ena stunden är det på gränsen till FÖR äckligt under en operationsscen, detta kan sen vända till klockren underhållning och löjligheter där jag faktiskt skrattat högt. För att vara det första jag sett med von Trier så älskar jag det verkligen, så det blir till att få ett uppsving för att se hans filmer framöver nu. Trier och Arnfred bygger upp känslan på ett väldigt mystiskt, spännande och gripande sätt. Med ordet "gripande" så vill jag främst syfta till att man bara vill ha mer och se vad som händer. De scener som ibland kan kännas som "att det inte händer något" är nästan de scener som är mest oförutsägbara och de är helt underbara! Det blir det lilla som gör det stora!

Jag skulle vilja påstå att denna serie inte går att placera inom någon specifik genre. När jag läste om den så skrev någon "skräck-serie". Men jag skulle vilja säga att den innehåller ALLT. Mer eller mindre. Den känns lite surrealistisk, men ändå inte då det finns en realistisk känsla i hur serien är gjord. Och avslutningsvis så måste jag ju framhäva den grymma regin till denna serie. Sen har vi vår käre Ernst-Hugo Järegård som briljerar i denna serie! Det är den enda svenska skådespelaren som är med (och det är ganska gött för att danska är ju inte mitt favoritspråk att lyssna på) och hans sätt att agera på är utöver det vanliga. Hans karaktär Stig Helmer är personen som man hatar, älskar och njuter av till fullo! De andra personerna som är med gör bra ifrån sig med. Men E-H är utöver det vanliga!

Det går inte att beskriva denna serie egentligen. Jag gjorde ett försök här. Men snälla! Alla som läser detta! SE RIKET! Ni kommer inte att ångra er!

söndag 8 september 2013

#271 - Moulin Rouge

Svensk titel: Moulin Rouge
Land: USA
Längd: 126 min
År: 2001
Regissör: Baz Luhrmann

Den unga poeten och författaren Christian (Ewan McGregor) reser år 1899 från London till Paris och hamnar mitt i den bohemiska revolutionen. Genom sina nyfunna och lika bohemiska vänner blir han presenterad för den undersköna kurtisanen och glädjeflickan Satine (Nicole Kidman), stjärnan på den färgsprakande nattklubben och bordellen Moulin Rouge. Christian blir vid deras första möte förälskad i den vackra kurtisanen och Satine blir även hon, om än motvilligt, förtrollad av Christians sång och bryter därmed den gyllene regeln - att aldrig bli förälskad.

När jag i våras såg filmen The Great Gatsby (2013) så fångades jag verkligen av det visuella berättandet i filmen och undrade givetvis vilken regissör som hade gjort den. Namnet Baz Luhrmann fastnade direkt. Veckan efter jag sett Gatsby på bio så var jag på Willys och fick syn på "Australia" (2008), "Romeo+Juliet" (1996) + Moulin Rouge som jag visste skulle in i blu-raysamlingen.  Just Gatsby och MR påminner väldigt mycket om varandra , rent visuellt. Det som dock gjorde hela filmen så sjukt mycket bättre var att det passa in så grymt i en musikalfilm. Jag ska  lägga upp alla korten på borden och säga att jag verkligen inte förvänta mig så mycket, då filmmusikal inte är min grej riktigt. Men Luhrmann överträffade igen!

I ett försök att bryta ner filmer så vill jag börja med att ta upp just det visuella. Hela filmen är som en enda berg-och-dal-bana. Man kastas hit och dit emellan scenerna. Emellanåt är det väldigt intensiv klippning och övergångarna är helt klockrena, för det mesta i alla fall! Musiken är sjukt skön filmen igenom får jag allt tycka. Nytolkningarna på många kända låtar är riktigt grymma på sina håll och detta gör ett lyft i hela filmen. Dessvärre är storyn aningen platt och väldigt kliché. Dock vilja höja både McGregor och Kidman för deras riktigt grymma insatser! Främst Kidman, som skildrar den prostituerade Satine på ett väldigt bra sätt. Emotionell, sexig, bestämd och förvirrad i sig själv.

Jag tror att detta är en film man antigen gillar eller hatar. Jag diggade den, främst för det visuella och skådespelet! En skön och färgglad film där jag satt fastklistrad i 2 timmar med ren & skär filmunderhållning i högklass!