torsdag 26 januari 2012

#209 - Scarface

Original titel: Scarface
Svensk titel: Scarface
Land: USA
Längd: 170 min
År: 1983
Regissör: Brian De Palma


Tony Montana (Al Pacino) är en kubansk båtflykting som klättrar uppåt i Miamis undre värld.




Vissa filmer som står med i denna boken är sådana oförglömliga klassiker som man verkligen måste ha sett. Scarface känns som en sådan film. Så det är kul att man tillslut har sett denna sköna gangsterrulle! Det har blivit till att man har sett några stycken nu och för min del kände jag att detta var någon av de bättre sådana.

Al Pacino som spelar den hänsynslöse, maktgalna och stenhårda Tony Montana gör en stor insats. Min bild av Pacino som gangster är som Michael Corleone i Gudfadern-filmerna, men i denna film är det en total kontrast till den karaktären och det var intressant att se. En perfekt roll för Pacino som spelar ut den till fingerspetsarna och gör det riktigt bra!

Filmens handling, skriven av Oliver Stone, är som de flesta gangsterfilmer kan jag tycka. Man får följa Tony upp till toppen och sen hur det börjar dala. Typiskt konsept, men det håller. Personligen föredrog jag första delen av filmen mer än den andra. Men det fanns några riktigt bra scener i denna film som var en riktig fröjd för ögat och med äkta gangster-feeling över hela filmen.

För min del så toppar inte denna filmen Gudfadern-filmerna. Men helt klart sevärd och bra film till alla filmfantaster där ute som ännu inte sett denna film.

måndag 23 januari 2012

#208 - Anatomy of a Murder

Original titel: Anatomy of a Murder
Svensk titel: Analys av ett mord
Land: USA
Längd: 160 min
År: 1959
Regissör: Otto Preminger


Filmen handlar om advokaten Paul Biegler (James Stewart) som får ta hand om ett fall där en man mördat mannen som hans hustru påstår sig ha blivit våldtagen av.


Ibland kan det vara bra att ha lite koll på vad filmer handlar om och inte enbart gå efter filmtiteln. Jag som med förtjusning hade väntat mig en spännande & härlig amerikansk 50-tals film med  James Stewart i spetsen fick något helt annat. Ja, en amerikansk 50-tals film med James i spetsen fick jag ju. Dock under andra förhållanden.

Av filmens 2 timmar och 40 minuter så är det 40 minuter innan rättegången och resten av filmen är själva rättegången, mer eller mindre. Jag tycker att det är lite väl långt att ha en film där det inte är annat än dialog som håller igång filmen. Inget illa mot dialog. Men att sitta och titta på två advokater och olika vittnen blev lite små segt.

Dock utspelar det sig ett drama i rättssalen och det var lite underhållande emellanåt. Efter lite forskning kring filmen var detta "chockerande" för den amerikanska publiken i slutet på 50-talet i och med att det som filmen visar inte sker i verkligheten. Så det är en snudd på satir i filmen och det gillar vi ju!

James Stewart som är en av mina favorit skådespelare, faktiskt, levererade delvis. Men jag tror jag låter han få stanna kvar som favorit i Hitchcock filmerna och bockar här av ännu en film på listan!

måndag 16 januari 2012

#207 - Chelovek s kino-apparatom

Original titel: Chelovek s kino-apparatom
Svensk titel: Mannen med filmkameran
Land: Sovjetunionen
Längd: 68 min
År: 1929
Regissör: Dziga Vertov


En experimentfilm ifrån Sovjetunionens sena 20-tal där Dziga Vertov har filmat på olika platser och människor i många olika vinklar.


Man kan ju undra om en film på 1 timme och 8 minuter som enbart består av bilder utan handling håller intresset uppe? Det gör det! För att vara gjort på sena 20-talet så visar Vertov en otrolig kamerateknik på det sättet som han visar upp filmen. Redan ifrån start så är det intressanta bilder som får en att vilja se mer och se vad som kommer komma härnäst.

Något som lyfter filmen är den musik som ligger i bakgrunden som med största sannolikhet är pålagd i efterhand på senare tid. Till dig som inte har koll på stumfilmens tid så var det ju så att på många ställen hade man en orkester eller bara en pianist etc som spelade till filmen när den visades på bio. Så det är ju ändå kul att man fortsatt bevara detta när man gjort om filmerna.

Både Sovjetunionen/Ryssland och (framförallt) Tyskland var ju väldigt duktiga på film och dominerade på 20-talet i filmvärlden. Men i.o.m andra världskriget så satte det käppar i hjulen för Europa som tappade efter i filmskapandet (propagandafilmer fick man ju förvisso göra) och USA "gick om".

Så att få se denna film som verkligen visar en otrolig kamerateknik ifrån tiden den kommer ifrån gör den att hela filmen kändes som ögongodis, nästan, igenom hela filmen.

onsdag 11 januari 2012

#206 - Sleeper

Original titel: Sleeper
Svensk titel: Sjusovaren
Land: USA
Längd: 89 min
År: 1973
Regissör: Woody Allen


Miles Monroe (Woody Allen) är en butiksägare som blir nedfrusen efter en operation har gått snett. 200 år senare så väcks han till liv av en oppositionsgrupp för att hjälpa dem störta en förtryckarregim.

Jag har tidigare sett en Woody Allen film Deconstructing Harry och jag tyckte att den hade sina sköna moments även om hela filmen blev lite för mycket. Denna filmen kände jag blev för mycket rakt igenom och har kanske passerat sitt bäst-före datum. En hel del grejer som tas upp i filmen märker man är satir då Miles berättar om hur det var på den tiden innan han blev nedfrusen och det blir lite dumförklarat. Delar i det var lite underhållande men överlag kände jag att denna film blev för mycket utan några skönare moments.

För att lyfta något så var miljöerna rätt schyssta ändå. Dock överdrivna till fullo. Men i samband med att storyn också var det och filmen i sig var hysterisk så passade det bra. Musiken var också något anmärkningsvärt då det enbart var hysterisk jazzmusik som spelades när det hände saker.

Ingen film som jag kände var något vidare och Woody Allen har inte gett mig något bra intryck av hans två första filmer som jag sett hittills. Men det är några till som han gjort som är med i listan så vi får väl se om min åsikts kommer att ändras under resans gång.

tisdag 10 januari 2012

#205 - Ringu

Original titel: Ringu
Svensk titel: The Ring
Land: Japan
Längd: 96 min
År: 1998
Regissör: Hideo Nakata

Reiko Asakawa (Nanako Matsushima) arbetar som reporter och undersöker sin systerdotters mystiska död. Hon får reda på att andra ungdomar dött på samma märkliga sätt som hennes systerdotter efter att ha sett en videokassett. Reiko vill finna kassetten och genast börjar mystiska saker att ske.



Då jag har en förkärlek till skräckfilm så hade jag lite förhoppningar om denna film. Jag har sett re-maken på denna film som kom 2002 och den var en total besvikelse! Minns hur alla var så sjukt rädda av denna film. Frågan är om jag och dom i min närhet då, för 10 år sedan, helt enkelt var för små och det var läskigt bara för att det var 15-årsgräns på videon.

Just japansk skräck speglar mycket på det onaturliga och "mystiska". Detta återkommer i fler filmer jag sett som t.ex. One Missed Call & The Grudge. Men det är inte riktigt min grej tror jag. Vår käre italienske skräckregissör Dario Argento lyckas bättre på dom bitarna kan jag tycka, just på det mystiska iallafall. Denna film kom ju 1998 och kan ju varit en ny typ av skräckvåg som kom då jag fann mycket i filmen som speglas i The Grudge-filmerna. Både story- och teknikmässigt.

Filmen var ingen pina att dra igenom och jag kom inte ihåg så mycket ifrån den amerikanska versionen så det var ändå intressant bitvis i filmen. Jag gillar ändå att det är lite lågbudget över filmen, känns så iallafall, och det ger en speciell känsla. Här har man t.ex. inte valt att trycka på så mycket effekter i form av ljud och blod. Man ger mer utrymme till det mystiska och försöker hålla en realistisk toning på det och det håller bitvis men räcker inte hela vägen fram kände jag.

Jag kan ju inte undgå att säga att denna höll uppe intresset mer än den amerikanska versionen. Dock var det lite irriterande med ett slut som var uppgjort för en uppföljare och det är inget som jag känner något större sug över att fortsätta kolla upp. Nä, jag tror jag håller mig till The Grudge-serien som jag verkligen gillar (både JP och US-versionerna). Men ändå kul att ha sett original filmen!

onsdag 4 januari 2012

#204 - The Conversation

Original titel: The Conversation
Svensk titel: Avlyssningen
Land: USA
Längd: 113 min
År: 1974
Regissör: Francis Ford Coppola

Harry Caul (Gene Hackman) är expert på avlyssning och får i uppdrag av ett storföretag att spionera på två anställda. Samtidigt som avlyssnings processen är igång blir Harry själv övervakad och han upptäcker att något inte står rätt till.


Nu när jag kollade upp årtalet till denna film så känns det lite otroligt att Coppola lyckats att göra den här filmen mellan Gudfadern och Gudfadern II (som dessutom kom samma år som denna film). Jag har sett några filmer av Coppola nu och jag älskar verkligen hur handlingen sakta men säkert framförs. En mycket intressant film som jag misstänker inte fått lika mycket plats med tanke på Gudfadern filmerna.

Gene Hackman som spelar huvudpersonen Harry Caul gör detta oerhört bra. Det var en väldigt intressant karaktär att följa. Även om man faktiskt inte får känna karaktären helt ut så gillar jag att det finns kvar en liten mystik över denna blyga, fokuserad och tillbakadragna man. När jag ändå är inne på skådespelare så måste jag ju bara påpeka att det var kul att se en ung Harrison Ford också! Kom lite som en överraskning faktiskt. Att han spelade ond också gjorde det bara mer intressant.

Filmens handling utspelar sig ifrån det samtal som spelas in/avlyssnas i början av filmen. Det fanns en otrolig spänning i hela filmen då man inte hör hela samtalet till en början.Detaljerna faller sakta men säkert på plats och jag njöt verkligen av det lugna tempot med foto i hög klass. Det enda som jag fann lite negativt var avslutet på filmen, var verkligen inte som jag väntat. Men jag rekommenderar verkligen denna film till alla som gillar thrillers med twist i, då detta är en film som jag faktiskt kan tycka att man borde ha sett.

Egentligen har jag sådan lust att skriva en hel del ifrån denna film då det var så mycket jag tyckte var riktigt bra! Men jag känner mer att jag vill skriva i denna blogg med lite hintar och jag hoppas att någon som läser detta kan finna intresse i att se någon av filmerna som kommer dyka upp här under resans gång.

tisdag 3 januari 2012

#203 - Point Blank

Original titel: Point Blank
Svensk titel: Hämnaren ifrån Alcatraz
Land: USA
Längd: 92 min
År: 1967
Regissör: John Boorman

Filmen handlar om en gangstern, som kallas, Walker (Lee Marvin) som tillsammans med sin kompanjon Mal Reese (John Vernon) och sin fru Lynne (Sharon Acker) ska hämta pengar på fängelset Alcatraz. När dom fått pengarna så blir Walker skjuten av Reese som flyr därifrån med Lynne. Walker överlever skotten och ska nu hämnas på sin kompanjon och fru och även ta tillbaka sina pengar.

Jag kan redan nu säga att mitt första intryck av denna film var inte så speciellt bra. Anledningen varför stöten sker just på Alcatraz får man inte reda på och från det att Walker blir skjuten tills han ska hämnas har det gått 2 år, men det framstår väldigt dåligt i filmen. Inte för att jag hade förväntat mig något speciellt av denna film innan jag satte igång den, men jag kände att den var lite platt och tråkig redan efter anslaget.

Så som storyn är så är det nog inte så svårt att räkna ut att det är Walker som man får följa för att hitta sina förrädare och få någon rättvisa. Denna typ av berättande är ganska klassisk kan jag tycka, fast denna höll inte måttet. Syftet i filmen är att man ska identifiera sig med Walker men det blev ganska tråkigt i längden när det inte blev några problem någonstans! Allt gick som smör med ett konstigt avslut på filmen som jag inte förstod alls då jag kan tycka att handlingen blev mer och mer luddigt ju längre in i filmen man kom.

Något som däremot var väldigt positivt var fotot. Vissa delar av filmen var riktigt snyggt filmade. När Walker träffar sin fru så kom det en väldigt intressant scen där fotot verkligen var på topp och det var lite tråkigt att det inte var mer sådana höjdpunkter.

Överlag så tycker jag filmen var sådär, hade inte fotot briljerat på sina ställen så skulle jag nog tyckt den var sämre för detta var ingen höjdarfilm direkt. Inte bland det sämsta jag sett, men inte heller det bästa. Filmen är förövrigt baserad på en bok av Donald E. Westlakes som heter "The Hunter".