fredag 16 maj 2014

#308 - Le salaire de la peur

Engelsk titel: Wages of Fear
Svensk titel:
Fruktans Lön
Land:
Frankrike & Italien
Längd: 156 min
År: 1953
Regissör: Henri-Georges Clouzot

En grupp dagdrivare hyrs in för att frakta en last nitroglycerin genom bergig terräng i Sydamerika, i syfte att släcka en brand på ett avlägset beläget oljefält.



Något som utmärker denna filmen är realismen som finns där från filmens öppningsscen. Jag hade läst lite om filmen var det många som tyckte att filmens inledning var lite väl seg. Skulle någon annan se denna film och komma över samma information som jag fick till mig kan jag säga att det inte helt stämmer. Stillsamt intro - ja, det är det. MEN det finns en poäng med det. Clouzot's uppbyggnad till denna film tycker jag är riktigt bra. Ju längre in i filmen man kommer, ju mer inser man hur mycket som kastas om i karaktärerna och allt detta hänger på att man har hängt med från början.

Egentligen är det ingen märkvärdig film - om man ser det rent tekniskt. Däremot finns det många scener i denna film som är otroligt spänningsfyllda och det var längesedan jag hade den upplevelsen. Även om många grejer känns som självklara bryter realismen in i filmens värld och då blir det lite oväntade vändningar. Okej, i texten här låter det som att det är värsta grejerna som händer. Men så är inte fallet och det är det som är så bra! I alla fall i mitt tycke.

Det som möjligtvis förvirrar en lite är att jag från början trodde det var en fransktalande film, men då den utspelar sig i Sydamerika och det finns flera olika typer av nationaliteter i denna film blev det lite förvirrande emellanåt. Trots att jag hade svensk text till filmen är jag van vid att det kan bryta av på 2 (någon enstaka gång 3) språk i samma film. Här blandas det fritt mellan engelska, italienska, tyska, spanska och franska. Förklaring till hur det hänger ihop får man inte. Inte för att det gör så mycket egentligen - men det kan vara en intressant förvarning om man är språkintresserad!

torsdag 15 maj 2014

#307 - The Thin Red Line

Svensk titel: Den tunna röda linjen
Land:
USA
Längd: 170 min
År: 1998
Regissör: Terrence Malick  

Andra världskriget. Ett amerikanskt kompani kämpar vid Guadalcanal, för att hindra japanernas intrång i Stilla Havet. Krigets blodiga helvete formar dem till en väl sammansvetsad grupp. Men plötsligt ändras allt - nu gäller kampen bara att överleva.  


Nu tänker ni säkert: "Jaha, ännu en krigsfilm med massa pang pang, dödande och vår huvudperson blir hjälte för sin fina insats i amerikanska armén." Ungefär det var vad jag trodde jag hade att vänta. Krigsfilmer har en tendens att bli väldigt samma.. Eller.. Man vet på något sätt redan innan vad man ska få ut av en sådan film och sen blir det ungefär som man tänkt. Terrence Malick visar i denna film att det faktiskt går att belysa vissa insikter när man befinner sig i ett krig. Han gör det dessutom riktigt snyggt.

Det som jag greps mest av var uppbyggnaden av filmen. Fotot till denna film ligger verkligen i särklass mot många andra krigsfilmer. Otroligt  fantastiska bilder emellanåt och mycket av det som filmas är småsaker. Ni vet de där sakerna som man vanligtvis inte kanske behöver i en film - här får de scenerna en väldigt stor innebörd. Sättet som filmen är gjord på ökade spänningen och jag satt verkligen fastklistrad emellanåt. Klippningen  av filmen  är också något som satte stämningen på filmen. Vanligtvis är det hundra klipp på två sekunder och man hinner inte uppfatta vad som händer eller något. Här tar man sig tid och visa på andra delar av hur det skulle kunna vara att uppleva ett krig.

Många i min umgängeskrets brukar ibland klaga över varför många filmer ska vara så fruktansvärt långa. Jag kan hålla med om att ibland känner jag samma - för vissa filmer. För där kan längden bli fruktansvärd (om filmen inte levererar). Denna film är en lång film, men jag tyckte den var lagom till sin längd. Med tanke på hur filmens stämning är så hjälper längden till här. Vi får ta del av allt mycket mer. I verkliga livet kan ett krig pågå i dagar, veckor t.o.m år. Många andra filmer bränner av ett helt krig på 10 minuter med röriga klipp och bilder utan att man hinner uppfatta vad som hände. I denna film får vi verkligen ta del av krigets olika moment och jag är glad att Malick valt att lägga ner tid på dessa scener. För det är i de scener som vi hinner reflektera, analysera och kanske t.o.m agera om vad vi tycker om det.

När jag först såg längden på filmen och inledningen till filmen hade gått blev jag först rädd för att det var en Apocalypse Now(1979) á la 90-talet. Men ju längre in i filmen man kommer ju mer inser man att detta är något annat. Om jag ska jämföra det med något blir nog närmaste valet en av mina favorit serier som gått på tv, nämligen Band of Brothers (2001) och det skulle inte alls förvåna mig om denna film har haft en påverkan på den serien!

söndag 11 maj 2014

#306 - Total Recall

Svensk titel: Total Recall
Land:
USA
Längd: 113 min
År: 1990
Regissör: Paul Verhoeven 

Det är år 2075. Douglas (Arnold Schwarzenegger) jagas ständigt av samma dröm om planeten Mars. När han köper minnen om en semester från Recall Inc går något väldigt fel. Han upptäcker att hans liv inte finns.



Beskrivningen till denna film säger lite sig själv: en biffig Schwarzenegger på planeten i mars i en actionfilm som faktiskt innehåller en hel del humor! Egentligen vet jag inte om det finns mycket mer att säga om just denna film. Den var helt okej i mina ögon - roande emellan åt, rätt basic i sitt upplägg och en skön filmtitt helt enkelt!