måndag 26 augusti 2013

#270 - Down by Law

Svensk titel: Down by Law
Land: USA/Väst Tyskland
Längd: 107 min
År: 1986
Regissör: Jim Jarmusch

Tre udda typer hamnar i samma cell i ett fängelse i Louisiana. De beslutar sig för att rymma och flyr ut i träskmarkerna, med poliserna i hälarna.




När jag läste storyn till filmen så trodde jag att detta skulle vara ännu en rymmarfilm med polisen hack i häl. Jarmusch visade dock på något helt annat. Att det är en independent film framgår ganska tydligt i början av filmen. Dock är det svårt att skilja på längre in i filmen då vissa moment känns väldigt välgjorda och på gränsen till professionellt filmskapande. Det känns så himla tråkigt bara att det viktigaste i hela filmen är det som ligger på fall rakt igenom. Och vad är detta då? Jo, nämligen realismen. Sättet som filmen är strukturerad och filmad på tilltalade mig om att filmen innehåller en hög grad av realism. När sedan skådespelarna, till största del, inte agerar naturligt så försvinner realismen och man börjar höra/se de inlärda replikerna/rörelserna.

Filmen är förvisso inte så jätte dålig i sig. Det som Jarmusch lyckats mest med är att ändå hålla uppe en sorts "spänning" eller känsla av att man vill veta vad som kommer härnäst. Så det gick ganska fort att se filmen trots allt. Sen måste jag också påpeka på att jag har sett så mycket film nu i olika former, av olika regissörer och stilar. Men Jarmusch berättarsätt vet jag inte om jag hatar eller älskar. Ena stunden är det superbt, samtidigt som det är helt ologiskt och konstigt i andra delar. Spännande med såpass mycket statisk kamera som filmen innehåller. Dessutom så är det nog inte en enda närbild nu när jag tänker efter, men ändå så kommer man in på karaktärerna.

Nä, en kluven filmupplevelse blev startskottet på sista veckan i Augusti. Vi får se om Jarmusch lyckas övertyga mig nästa gång. Men det kanske blir en annan upplevelse när jag vet vad som väntar? Fortsättning följer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar