Svensk titel: Kairos Röda Ros
Land: USA
Längd: 84 min
År: 1985
Regissör: Woody Allen
Cecilia (Mia Farrow), en gift men ensam kvinna går varje dag på bio och drömmer sig bort. En vacker dag går hjälten ut från filmen och in i verkligheten..
Detta är egentligen ingen speciell film utifrån mycket annat som man sett, men det som jag älskar med denna film är att den visar på att det ibland räcker med det lilla för att få ihop en skruvad och (delvis) unik film som håller hela vägen! Jag verkligen njöt från första minut till sista och detta är verkligen den allra bästa film jag sett ifrån Allen, av de få som jag sett. Genialt!
Jag vill inte säga för mycket om filmen mer än vad som redan står i handlingen då det är svårt att beskriva de händelser som sker i berättelsen. Dock kan jag konstatera att det är en grym hyllning till filmkonsten och visar på hur mycket film verkligen kan påverka vissa människor. Personligen kunde jag relatera till mycket i vissa uttryck hos karaktären Cecilia (som spelas av Mia Farrow som gör filmens bästa prestation!). Den fick mig också att tänka på Martin Scorsese's Hugo (2011), fast på ett helt annat sätt.
En grymt rolig och intressant film som jag verkligen kan rekommendera till alla. Och även om jag inte vill säga för mycket så måste jag bara spoila med att: Det är inte varje dag man ser en karaktär i en film prata till publiken i biosalongen och sen dessutom kommer ut ur bilden och rymmer iväg med en kvinna. Inte nog med att det blir intressant, den komiska biten kommer när resten av karaktärerna i filmen blir irriterade på att han försvinner. Biopubliken blir irriterade över att det inte händer något i filmen och kräver sina pengar tillbaka då dom inte finner det intressant att titta på ett gäng karaktärer som sitter i bioduken och inväntar den saknade karaktären.. Något som bigbrother borde ha anammat INNAN den skiten (och liknande program) drog igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar